Så kan (löjligt) beskäftig användas i en mening
- – Löjligt, men det är förbjudet enligt regelboken, säger SVT-experten Jonas Kruse.
- Tomas Weber log icke, han skrattade högt ; men det var endast ett barns skratt över det, som de äldre säga vara löjligt.
- Löjligt, tänker Alva.
- Tyvärr ett tämligen löjligt sådant.
- " Det fins ingenting på jorden, " påstod hon, " så sjåpigt och så — löjligt... " ja, tänk dig bara !
- Och det fann Judith så löjligt, att hon måste berätta det för flickorna i köket och för envår som ville höra på.
- Bäst att bära hem den i smyg, det där med rekonstruktionen känns lite löjligt nu efteråt.
- Många i Borås tycker förstås att det är löjligt att ett sådant bråk ska stoppa EM-matcherna.
- Det är märkligt, närmast löjligt, säger Franking.
- Det var fru Gunhilds allvar och ingenting löjligt.
- Det såg för löjligt ut.
- Ehuru domprostinnan fann det nog så löjligt och roande, ansåg hon sig nu likväl böra avbryta samtalet och tillkalla herr Vickberg.
- För henne kunde han så gärna vara ett stycke trä, och han satt och fann det löjligt, att han kunde se någonting angenämt just i det.
- Men jag har alltid varit så rädd - löjligt, varför ska man vara så rädd ?
- Det ser löjligt enkelt ut.
- Vare sig de behövdes eller ej, gjorde hon helt om och sträckande ut stegen på ett löjligt, okvinnligt sätt skyndade hon fram till hörnet.
- Det är då alltför löjligt !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
